försvaret och otton

Jag kan ju inte låta mitt senaste inlägg passera utan en kommentar. Som jag skrev så var jag på vippen att at bort det när jag vaknade morgonen därpå, men sen började positiv feedback strömma in så jag lät det vara kvar.  Jag förstår såklart att jag framstår som lite dryg, för vem är jag att avgöra vad som är rätt och fel. Och vem är jag att döma ut en hel klubb när jag i nästa sekund glatt kan gå dit vid ett annat tillfälle? Men lite kritisk måste man få tillåta sig att vara och lite dryg också för den delen. Kanske behövs det någon ibland som bara talar lite fritt och försöker att inte bry sig så mycket om hur man framstår, försöker för att det är minsann inte så lätt och visst bryr jag mig ändå.

Nåväl, eftersom jag efterfrågade dj’s med passion för musik tänker jag  leva som jag lär och ägna denna matblogg åt just mat. Här kommer det utlovade receptet på havreotton jag komponerade förra veckan. Den ska jag göra ikväll igen för då väntas det finbesök följt av filmpremiär, en trevlig tisdag med andra ord.

Köp hel havre, förslagsvis Saltå Kvarns, gör som det står på paket. Det vill säga blötlägg havren ett par tre timmar så att lite kul saker börjar hända (gryn, bönor och annat som vi köper torrt har nämligen stannat lite i sin ”livsprocess” och för att få ut det mesta och bästa av näringen bör allt sådant blötläggas innan det kokas!) Efter blötläggningen rostar du havren i ugnen, låt en liten glipa i luckan vara öppen till en början så att fukten får komma ut och rör runt lite så att rostningen blir jämn. Låt havren stanna i ugnen en timme eller så. När sedan rostandet är klart steker du en finhackad, eller grovhackad om du är lika dålig på att hacka lök som jag,  gul lök i smör och olivolja. Ta några nypor av lantbuljongen jag skrivit om tidigare,. Stek också ett par skivade persiljerötter som du sedan plocka ut och lägger åt sidan. Sleva i några skopor av den rostade havren så att den suger åt sig av oljan, buljongen och löken. Sen när allt är lite glansigt fyller du på med vatten du kokat upp i din lilla vattenkokare. Ös på med vatten, låt det koka in och avdunsta och upprepa sedan detta tills du fått otton så mjuk som du vill ha den. Mot slutet slänger du i någon deciliter havregrädde, salt och peppar och den smörstekta persiljeroten! (ta något annat i om du föredrar det, ikväll tänkt jag köra med pumpa för jag hittade en fin bit på Rötter på Föreningsgatan i helgen) så till sist när det är nästan klart, stänger du av värmen och rör i antingen en bit riven parmesanost eller den  billigare och minst lika goda kusinen peccorino. Ah, och just det; ringlar du över lite valnötsolja inann du serverr blir det extra gott!

Klart, gott och bra så.

kreddkritik och en kreativ fisksoppa utan fisk

Här får ni ett blogginlägg som räcker för hela söndagen. Jag kanske kommer ångra mig och skylla på för mycket Prosecco, för det är ju så gott och måttfullhet har ju aldrig varit min grej. Och så är det väl inte helt och hållet socialt accepterat att ägna småtimmarna åt att sitta uppe och skriva när man borde vara ute och roa sig. Lönelördag som det är och allt vad det innebär. Men nu är det så finurligt med en blogg, att man tillåts skriva och tycka allt vad man vill så länge det inte går över i något slags hets mot folkgrupp, och denna svenska unika yttrandefrihet tänker jag nyttja och därför förklara varför jag väljer att inte gå ut ikväll. Jo förstår ni i Malmö ligger det nämligen till så att 95 % av invånarna är otroligt ängsliga och styrda av en kreddig skara. Denna skara, oftast bestående av arbetare på onämnd gratistidning, utnämner vad som anses som kreddigt, vilken klubb man ska skaka sin rumpa på, vilket fik man ska inta sin brunch på och i vilken butik man ska köpa sina skor. Denna kreddighet har på den senaste tiden gått lite över styr enligt min mening. Den gör mig rent ut sagt upprörd.

 Senast i skaran av exempel är en nystartad klubb som med sina samliga dj’s beter sig så till den milda grad narcissistiskt så att jag får lust att kräkas, och denna gång skyller jag inte på proseccon. Ego hit och jag dit är allt som nämns i reklamen för klubben. Jag känner mig lite som Håkan i julkalendern Sunes jul då Håkan tycker att prästen i kyrkan bara säger ”bla, bla, bla armen. “lite så framstår dessa så kallade dj’s. ”Bla, bla, bla jag, jag, jag, armen” jag vägrar stödja en klubb som har till enda syfte att stärka en redan överstärkt 19-årings ego itället för att framhålla vad klubbandet och dj’konsten egentligen går ut på; själva musiken. Var finns ni musikälskare, ni som älskar att spela och skap musik? Och var finns publiken som går ut för att dansa och inte enbart för att visa upp sig och synas? Har ni alla gett vika för en obegrundad idoldyrkan av någon som inte på långa vägar förtjänar denna beundran?

Nej. Om lördagskvällarna ska se ut sådär så spenderar jag dem hellre med goda vänner och god mat. Igår tillexempel gjorde jag en FANTASTISK fisksoppa utan fisk. Jag har nämligen äntligen kommit mig för att läsa Jonathan safran foers bok eating animals och kan inte längre försvara någon form av utnyttjande av djur (jättesvårt eftersom jag älskar mat och Bastard länge varit min favoritrestaurang, för att inte tala om SMAK’s bruncher och alla ostar som finns att köpa på Möllans ost, vad är livet utan djur? Trist. Ja, kanske, men jag sover i alla fall gott om nätterna. Så igår bjöd jag mina vänner på en vegansk fisksoppa bestående av stekt lök, kuber av sötpotatis, morötter och potatis, fänkål i klyftor, en ask coctailtomater, ett paket saffran, havremjölk och havregrädde från Oatly, Biofoods eko buljong utan jäst och socker (KÖP! Den är GRYM!) och några skvättar vin. Resultatet blev enastående. Som pricken över i komponerade jag en form av vegansk aioli:

Blötlägg chiafrön (jag är skriver detta mitt i natten och är som sagt prosecc-påverkad och orkar inte ge er någon näringsdeklaration men chiafrön innehåller massor av mer omega 3 än fisk gör idag, är fullt av proteiner och aminosyror och helt enkelt jäkligt bra) i havregrädde. När de har fått ligga i ca 15 minuter och sugit åt sig av grädden och blivit slemmiga rör i ner någon matsked Dijon senap, några skvättar äppelcidervinäger, en eller två pressade vitlöksklyftor, rapsolja tills ni skäms, och så lite salt och peppar. Vill i att det ska se mera aiolilikt ut kan ni röra ner lite gurkmeja för färgens skull. Ta da! Sjukt nöjd. Trevlig kväll, söndag och helg. Njut av en tidning och långfrukost imorgon, det ska jag göra.

ps. jag vet att bilderna är hemska, men jag tänker att det är viktigt att äta medan det är varmt och då blir det snabba mobil-bilder i kvällsljus och med en lätt fisksoppsvinberusad hand. have mercy.

kärleken till kål

Vet ni! Kål är fullt av c-vitamin = bra i vintertider.

Vet ni #2! Kål är billigt= bra i krisande världsekonomitider.

De senaste dagarna har jag ätit:

Några blad grönkål masserad med en halv avokado, salt och peppar toppat med tunt skivat äpple.

Grovhackad rödkål ingnodd med en dressing på en halv matsked fransk senap och två matskedar äppelcider vinäger med två pyttesmå klyftade ekologiska apelsiner.

Broccoli masserad med Kung Markattas tahini utan salt, med eget salt aderat, en halv pressad citron och små söta russin för att det ska bli lite roligt.

Ah, och just det! Det är rätt viktigt att kålen masseras faktiskt om den inte kokas. Och kokas behöver den verkligen inte om man vill ha kvar alla näringsämnen. själva klämmandet och inknådandet av salt hjälper magen att ta hand om kålen när den hamnar där. 

för hjärtat

Blandade till en smoothie full av saker som är lite extra bra för hjärtat och kärlekslivet till frukost idag. Gör det ni också!

För två:

Klyfta två rödbetor, skalet kan vara kvar om dom är ekologiska men se till att skölj noga, och mixa tilsammans med två bananer. Fyll på med önskad mängd kokosvatten beroende på hur tjock du vill att smoothien ska vara. Själv gillar jag mina ganska krämiga. Pressa i rätt så mycket citron eftersom både bananerna och rödbetorna annars gör denna drink rätt söt. Blanda i en tesked macapulver och en tesked acaipulver och mixa igen så att det rörs ut ordentligt. Häll upp i glas, slurpa i dig och njut av att veta att:

Rödbetor är jättebra för blodet och renar detta, perfekt om man vill detoxa bort någon gammal kärlek.

Superbäret acai är fullproppat med antixidanter som gör dig snyggare. Dessutom minskar bäret halten av dåligt kolesterol i blodeto ch förbättrar blodcirkulationen.

Macapulver utvinns ur macaroten och verkar stärkande och uppiggande. Ditt fokus och din uthållighet och immunförsvar förbättras (jättebra i dessa förkylningstider med andra ord).Det torkade pulvret är dessutomrikt på mineraler som Selen (som vi har för lite av i västvärlden då jorden här inte innehåller tillräckligt mycket, men som det kryllar av i Sydamerika, därför är även Paranötter (Brazilnuts en bra källa till selen!), Kalcium, Magnesium och Järn. Samtliga dessa mineraler skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar! I Anderna har maca använts i hundratals år för att det anses öka fertiliteten hos både kvinnor och män, dessutom anses den öka den sexlusten, en riktig superrot med andra ord!

Under dagen kan ni dessutom passa på att knapra på fikon vilka också är ett riktigt afrodiziac, själv frossade jag i en påse torkade från Saltå Kvarn igår. Och med frossa menar jag att jag åt upp hela påsen. Det var gott.

Söndagssyssla

Igår kväll bakade jag kakor med förhoppningen att sockerkicken skulle få mig att vara vaken längre än till kl 20.00. Eftersom havre är mitt favoritgryn och jag förätit mig på bondkakor föll valet på anzac cookies. Jag modifierade receptet något och gjorde dom lite mindre söta och resultatet blev så fantastiskt så att jag måste dela med mig av receptet. Hade jag kunnat hade jag delat med mig av kakorna också men dom har tagit slut under dagen efter några besök i skafferiet...

I en bunke; blanda 2,5 dl havregryn, 2,5 dl mjöl,1 dl socker, 1 dl kokosflingor och 1 tsk bikarbonat.

I en kastrull; smält 125 g smör. Jag använde osaltat eftersom det oftast är färskare och adderade sedan lite salt i den färdiga kakdegen (jag älskar kombinationen kakdeg och salt så jag puffade i rätt mycket, skippa det om ni inte har samma smakpreferenser) Blanda i en msk vatten i det smälta smöret och kanske en halv deciliter ljus ekologisk sirap (jag höftade lite, gör det ni också, OCH försök att så långt som möjligt använda ekologiska ingredienser, ok?)

Häll sedan vätskan över de torra ingredienserna och blanda samman till en ganska så torr deg, alltså torr så att den smular lite men fortfarande fettig och svettig om man känner med handen. Tryck sedan ut små matskedsstora kakor på en smord plåt/ plåt med bakplåtspapper och sätt in i ugnen på 175 C i 12 minuter. Ta ut kakorna när det luktar gott, dom ska vara lite lösa när man trycker på dom, dom segnar till och stelnar när dom svalnar!

Njut, ät, bjud och lyssna på Whitney resten av dagen, ok?

Ah, just det, sockret hjälpte inte. Klockan fyra på morgonen vaknade jag med datorn på magen, måste ha slocknat medan jag tittade på SVT Play och förfärades över idioter som får komma till tals i Skavlan.

Om att pröva något nytt

Plötsligt och oväntat visade det sig att denna våren kommer att innebära rätt mycket ledig tid. Efter tre års plugg varav flera terminer har bestått av 60 hp, i kombination med extrajobb, skötsel av en hund och springande till olika yoga- och dansstudios är fritid inget jag är så värst van vid. Den första dagen i mitt nya liv greps jag av panik, vad göra med all tid? Efter att ha promenerat min vanliga promenad, lånat alla böcker och filmer jag någonsin velat läsa och se på biblioteket och sökt praktiktjänster på diverse byråer och myndigheter hade jag fortfarande tid över, och klockan var bara lunch-tid. 

Så med all denna tid beslutade jag mig för att göra något tidskrävande, nämligen surkål. Själva tillagningstiden är inte särskilt lång; du river ett kilo ekologisk vitkål tillsammans med ett äpple, masserar in salt och lite vatten lägger i ett kärl, täcker över med en tallrik och placerar valfritt tungt föremål ovanpå så att det håller tätt. Jag norpade en lös gatusten att lägga på. Sedan ska det hela stå och vila i rumstemperatur i två dygn, för att sedan få flytta till ett svalare ställe, förslagsvis en kyl, källare eller ett skafferi under två veckor. Förhoppningsvis har du efter denna tid och väntan en egen hemmagjord surkål, hurra!

kål, äpple, sten, peppar, gryta!

Och nu, till vad jag egentligen först tänkt skriva om, det lilla ordet ödmjukhet. För visst krävs det väl en stor dos ödmjukhet att ge sig på något projekt som kräver denna tid och där man inte har någon aning om slutresultatet.  Att inse att det kan gå helt galet, att man inte alltid lyckas men ändå är nöjd med att ha försökt. Jag försöker inte framställa mig som en ödmjuk person bara för att jag försöker mig på surkål. Men denna ingrediens tycks vara en brist hos många i min generation, vilka har en aura av tro lite för mycket om sig själva. Snälla, testa att göra något nytt någon gång. Pröva att laga en maträtt ni inte tidigare skapat, försök att odla en surdeg eller så lite krasse, besök en restaurang som inte godkänts med en pretto-stämpel eller bjud in någon annan än den ni alltid bjuder in på en bit mat. Ja, det kan bli misslyckat, den kan bli en trist upplevelse och er lägenhet kan komma att lukta som min gör just nu, lite surt helt enkelt. Men det kan också bli himla trevligt om man testar at gå utanför sin bekväma zon.  Ni må vara 80-talister de flesta av er som läser detta, och jag vet att vi har växt upp med tron att vi är bäst och att vi klarar vad som helst, nåväl, se så, upp till bevis. Var bäst då och gör ett försök att visa lite mer ödmjukhet mot er själva och de omkring er.

Sen får den stanna där till den blir snäll

Ps. håller er uppdaterade om vidare positiv eller negativ utveckling av surkålen!