Om att pröva något nytt

Plötsligt och oväntat visade det sig att denna våren kommer att innebära rätt mycket ledig tid. Efter tre års plugg varav flera terminer har bestått av 60 hp, i kombination med extrajobb, skötsel av en hund och springande till olika yoga- och dansstudios är fritid inget jag är så värst van vid. Den första dagen i mitt nya liv greps jag av panik, vad göra med all tid? Efter att ha promenerat min vanliga promenad, lånat alla böcker och filmer jag någonsin velat läsa och se på biblioteket och sökt praktiktjänster på diverse byråer och myndigheter hade jag fortfarande tid över, och klockan var bara lunch-tid. 

Så med all denna tid beslutade jag mig för att göra något tidskrävande, nämligen surkål. Själva tillagningstiden är inte särskilt lång; du river ett kilo ekologisk vitkål tillsammans med ett äpple, masserar in salt och lite vatten lägger i ett kärl, täcker över med en tallrik och placerar valfritt tungt föremål ovanpå så att det håller tätt. Jag norpade en lös gatusten att lägga på. Sedan ska det hela stå och vila i rumstemperatur i två dygn, för att sedan få flytta till ett svalare ställe, förslagsvis en kyl, källare eller ett skafferi under två veckor. Förhoppningsvis har du efter denna tid och väntan en egen hemmagjord surkål, hurra!

kål, äpple, sten, peppar, gryta!

Och nu, till vad jag egentligen först tänkt skriva om, det lilla ordet ödmjukhet. För visst krävs det väl en stor dos ödmjukhet att ge sig på något projekt som kräver denna tid och där man inte har någon aning om slutresultatet.  Att inse att det kan gå helt galet, att man inte alltid lyckas men ändå är nöjd med att ha försökt. Jag försöker inte framställa mig som en ödmjuk person bara för att jag försöker mig på surkål. Men denna ingrediens tycks vara en brist hos många i min generation, vilka har en aura av tro lite för mycket om sig själva. Snälla, testa att göra något nytt någon gång. Pröva att laga en maträtt ni inte tidigare skapat, försök att odla en surdeg eller så lite krasse, besök en restaurang som inte godkänts med en pretto-stämpel eller bjud in någon annan än den ni alltid bjuder in på en bit mat. Ja, det kan bli misslyckat, den kan bli en trist upplevelse och er lägenhet kan komma att lukta som min gör just nu, lite surt helt enkelt. Men det kan också bli himla trevligt om man testar at gå utanför sin bekväma zon.  Ni må vara 80-talister de flesta av er som läser detta, och jag vet att vi har växt upp med tron att vi är bäst och att vi klarar vad som helst, nåväl, se så, upp till bevis. Var bäst då och gör ett försök att visa lite mer ödmjukhet mot er själva och de omkring er.

Sen får den stanna där till den blir snäll

Ps. håller er uppdaterade om vidare positiv eller negativ utveckling av surkålen!