Trender kommer trender går, finns det någonting som verkligen består?
Idag lyssnade jag på Mickey Avalons låt So Rich, So Pretty och kom att fundera lite över de trender som har kommit och gått sedan jag första gången hörde låten. Då, 2007 var en tid då bullimi, kokspartyn och analsex kändes på något vis smutsigt, förbjudet och spännande på samma gång. Idag känns det bara otrendigt och pensionärslivsstilen har istället blivit hypad, hyllad och rådande ideal. Bokhandlarna svämmar över av böcker med titlar som ”Tanterna vi älskar och minns”, bloggarna kretsar inte längre kring mode utan har ersatts av muffinsbak, TV-serier glorifierar hemmafrun och idealkvinnan så som hon såg ut för 50 år sen och att Malmös senaste humorklubb heter Lilla Tantskratt är väl inte heller en slump. Tanten är het, att kalla sig tant och säga att man har tantiga intressen är inget någon rynkar på näsan åt längre. Så what, du har pelargoner i fönster, vill titta på På Spåret på fredagskvällarna och trivs som bäst när du får baka bondkakor med hjälp av din Kichen Aid? Quelle surprise! Varenda ex-hipster i stan lever ditt liv. Du är inte unik. Jag vill inte påstå att jag heller är vidare unik, de senaste åren har jag också lekt tant och sällat mig till revival of the tant-skaran precis som alla andra mördegsbakande nördar. Då jag senast erbjöds koks kändes det så klyschigt, tragiskt och passé att jag var tvungen att tacka nej och cykla hem på min damcykel och dricka ett glas varm mjölk.
MEN, detta till trots, är det inte dags för något nytt snart? Hur kul är det egentligen med människor som beter sig som om de vore 50 år äldre än vad de är? Kanske är det läge förnågot mellanting mellan dessa extremiteter i form av livsstil som så tydligt även återspeglar sig i människors matvanor? Kanske blir nästa trend att vi lever lite mer medelmåttigt. Varför tvingas välja mellan renlevnads-Raw Food House eller köttfrossa-Bastard? Varför kan vi inte bara dricka ”vanligt” kaffe istället för att behöva fundera på om Indonesiskt, Brasilianskt, Kenyanska eller Etiopiskt är bäst just idag. Var finns mellantinget? Var finns balansen? Vem idag är inte en åh-jag-är-så-crazy-jag-önskar-att-jag-vore-hemmafru-tjej, eller för all del en när-jag-bjuder-på-middag-använder-jag-bara-min-le-creuset-man. Var finns den person som inte har koll på mattrender och som vågar fråga vad tusan Saiko är för något. Var finns den person som checkar in på otrendiga restauranger utan att försöka vara rolig? Vem fikar idag på Espressohouse utan att skämmas? Vem struntar i om ställen fått en OK stämpel av kreddiga typer? Vem är äkta? Vem idag vågar kryssa i plankstek i favoriträtts-rutan utan att vara ironisk?
Breakdance/ B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar